Sjukdom på g eller bara trött ?

Idag var jag inte ensam om att ha ont :). Alla kved av värk i benen och baken…hehe. Länge sen jag hade sån här träningsvärk och trots smärtan så känns det lite skönt ändå !

Däremot så var jag rejält trött denna morgon. Fick gå upp 06.20 i morse för att skjutsa sonen till hockeyträningen. Även om jag kom i säng jättetidigt igår, så kände jag mig lite mörbultad.

Men trött på ett pass har jag varit förut så jag tvekade inte på att åka till gymet.
Men tyvärr så blev det värre där.
I styrka/skill passet hände nåt jättekonstigt. Vi gjorde goblet squats med Kettlebells och jag hade bytt ut min kb till en tyngre för andra rundan. Och mitt i den rundan….
Det liksom small till i bakhuvudet och så fick jag ett fruktansvärt tryck baktill och kände mig nästan svimfärdig.
Jag var tvungen att avbryta och skippa resten av rundorna…för att återhämta mig till WOD:en.

Men väl i passet sen, gick trycket över och jag genomförde hela utan problem. Jätteskumt.

Däremot har jag senare under dagen känt mig tung i huvudet. Så….frågan är nu om jag kanske håller på och bli sjuk eller om jag bara är väldigt trött eller om det faktiskt hände nåt när det tryckte till sådär ?!
Ja jag vet då inte. Får väl se hur det känns imorgon.

Dagens pass:

Styrka/skill: Goblet squats m KB x 4
(Max antal utan att släppa ned kb-handtaget under brösthöjd)

Jag gjorde 20st med 16 kg och 12st med 24 kg, innan det small i huvudet.

WOD: AMRAP 4 min, 1 min vila, x 4

7 Bumper plate Thrusters 20/10
14 Mountain climbers (per ben)
21 Jumping jacks

Det blev 4 varv första gången och sen höll jag mig till 3 varv de övriga 3 vändorna.

Härligt trötta, satt vi sen och hängde lite i boxen 🙂

Jag och Adela

Å Freja hade skoj i ringarna, som vanligt….

Read Full Post »

När det verkligen gäller…då visar det sig

När livet är på topp, när man är frisk, glad, pigg och när man njuter av livet….så är man en fantastisk människa. Alla vill vara med en, vänner ringer, vänner kommer över, man snackar skit, man går ut, man dricker vin…..ja, som det ska vara !

Men när livet inte är på topp. När man mår dåligt, när man är sjuk, trött, ledsen, deppig eller när livet bara inte funkar så glatt som man alltid vill. Då blir fasaden ofta genomskinlig och man ser rakt igenom till det som finns inuti. Och allt för många gånger…så är det tomt där inne.
Helt plötsligt hör man inte de fina orden längre….man ser ingen komma….man hör ingen ringa. Man är bortglömd. Man är inte rolig längre.

Det är vid såna här tillfällen…..när det verkligen gäller….som det visar sig vilka som verkligen är ens vänner. Vilka som FAKTISKT TYCKER att man är en fantastisk människa, oavsett om man är frisk och glad eller om man är sjuk och ledsen. Och det är de människorna som är värdiga att kalla vänner !

Jag talar just nu ur min mammas perspektiv. Det är andra vändan som hon ligger på sjukhus, och denna gång har hon legat där i snart en vecka.
INGEN utav hennes ”vänner” har bemödat sig att besöka henne. INGEN har skickat en bukett blommor och önskat henne krya på sig. INGEN har ringt och försökt pigga upp henne. INGEN har frågat om de kan hjälpa henne med något.
INGEN bryr sig !

Det gör mig så ledsen. Min mamma har många vänner…eller det trodde jag i alla fall. Men när hon behöver dem som mest…så finns de inte där. Det verkar som att det är för jobbigt och mödosamt att höra av sig. Tänk om man skulle behöva göra nåt liksom. Herregud…!
Jag undrar hur dessa ”vänner” skulle känna sig om det nu skulle hända något tragiskt med mamma ?! Hur ska de kunna leva med vetskapen att de sket i henne, att de inte hjälpte henne, att de inte ens bara gjorde henne lite sällskap ?!!
Ja…jag hoppas att de sover gott om nätterna……eller nä, det gör jag inte. Jag hoppas att de sover väldigt dåligt om nätterna ! VÄLDIGT dåligt !

Jag hoppas att någon av hennes vänner läser det här, och tar åt sig lite grann. För det här är INTE OKEJ !!

Jag har varit hos mamma varje dag. Jag har köpt luncher och middagar till henne när maten på sjukan smakat päck, jag har köpt tidningar åt henne, jag har köpt gottissaker, jag har suttit med henne och bara pratat…om allt möjligt. Jag har städat hennes hem, jag har hämtat kläder och saker hemifrån och skjutsat dem till henne, jag har rensat hennes kylskåp så att det inte stinker när hon väl kommer hem.
Men framför allt…..jag har ägnat mig tid till henne. Jag har tagit ut henne i parken och druckit latte med henne, i solen. Jag har försökt att få henne på andra tankar och ge henne åtminstone någon timme av glädje och sällskap. Och det har inte varit jobbigt på nåt sätt !
Att se henne skina upp och bli glad av att någon kommer och vill sitta en stund hos henne……hur kan man inte vilja det ??!!

Jag förstår mig bara inte på vissa människor !

En liten tankeställare…..hur skulle DU vilja bli behandlad om DU hamnade i samma situation ?!

Read Full Post »