Lunchpass allena

Det var en skön men kall promenad till boxen, på lunchen idag. Solen sken, så det var riktigt härligt. Lite svårt att gå fort bara, med sån mundering jag hade hehehe. Hatar att frysa, så jag kanske ser lite väl påklädd ut ibland….men hellre det !

Dagens wod blev fredagens pass från boxen.

On the minute, 30 min

5 pullups
7 pushups
10 squats

Det ser ju busenkelt ut, eller hur ?! Så få reps av så enkla övningar.
Jag höll fasiken på att DÖ ! I minut 20 hade jag ingen känsel kvar i varken händer eller lats. Var helt stum där bak. Herregud vad jobbigt det var!
Jag skulle ljuga om jag sa att jag körde den helt RX. Det gick bara inte. Skalade ner push upsen till knän efter halva, bara för att ens hinna göra några. Och vissa varv hann jag aldrig med alla tre övningarna. En minut går verkligen fort när man är trött :).

Sen var det en stressig promenad tillbaka till jobbet, för att sätta mig vid datorn och jobba vidare med mina, nu såriga, svullna och trasiga händer.
Tur att man börjat bli van vid sånt nu !

Imorgon är det ny busstur som väntar…yaaay !

God natt världen !

Read Full Post »

Glädjetårar

Varje gång man kommer till Boxen, hoppas man att man ska se ett pass som man kan ta sig igenom, på tavlan. Många gånger tänker man…shit, det där kommer aldrig att gå. Men det går alltid. Kanske inte på bästa tid eller på bästa sätt….men det går alltid. Modet håller en alltid uppe, och det faktum att man inte är ensam om att behöva göra det, hjälper också lite. Man vet att man får stöd och peppning av de andra.

Men idag föll mitt mod när jag såg vad som stod på tavlan. Dels för att det var bara ben i hela passet….och efter gårdagens tabatasquats och löpningen, var jag rätt stum i låren. Men den största delen var för att det som stod på tavlan kändes inte bara omöjligt, utan helt dödsdömt.
Visst….jag var duktig igår och sprang hela 4 varv (1600m) en gång, efter tabata passet. Och det var en fantastisk känsla…att klara av det.
Men detta var inte bara dubbelt så hemskt….utan värre ändå !

Jag tog min astmaspray innan passet, och bad en bön 🙂

Dagens pass:

Styrka/skill: Pullups 5×5 m vikt, 5×5 strikta, 5×5 kipping, 5×5 excentriska, 5×5  m band, 5×5 m hårdare band

Jag klarade 5 strikta första varvet…sen 3, 2 varv och sen blev det en hel del kippade och även några försök på butterflies. Nåt med vikter kändes inte aktuellt för mig.

WOD: ”Forrest”
På tid:

2000 m löpning
100 mountain climbers
200 squats
2000 m löpning

Ja….igår sprang jag alltså 4 varv = 1600 m, EN gång….efter passet. Detta pass innebar 5 varv, både före och efter. Förstår ni varför mitt mod sjönk till botten av det djupaste havet ?!

Min plan var att bara göra så gott jag kunde….och förmodligen gå större delar av passet. Det fick liksom bli så.

Men jag måste säga att jag inte riktigt vet vad som händer. Att man gör framsteg är ju självklart om man ligger i och gör sitt bästa. Men såna här framsteg hade jag inte ens kunnat ana.
När jag började på det här gymet, kunde jag knappt springa ett varv, utan att vara helt utmattad eller gå vissa bitar. Det var 7 månader sen. Idag sprang jag 5 varv oavbrutet före ett supertufft pass, och 5 varv…där jag gick några fåtal meter på varv 3 och varv 5….efter det tuffa passet.
Jag kan inte vara mer stolt över mig själv, även om jag inte förstår denna framfart. Självklart är jag överlycklig….men fattar bara inte :).
Kunde heller inte låta bli att fälla några glädjetårar i bilen, på vägen hem sen….hehe.

Hur som helst….min tid på allt detta blev fina 30:11 !

Read Full Post »

Ibland är det jobbigt när det sitter i huvudet

Ofta säger man ”det sitter bara i huvudet”. Det är ett talesätt som används rätt mycket…speciellt inom träningen. Men vad betyder det egentligen ?! Det används när någon inte törs nåt. Eller när någon inte tror sig klara nåt. Eller när någon är dålig på nåt.
Men kan det vara djupare än då ? Om man verkligen har en orsak som gör att det sitter i huvudet…är det verkligen så enkelt då ?
Jag lider definitivt av det i alla fall ! Av den djupare sorten.

För några månader sen provade jag att göra butterflies…en variant av pullups…som jag var så stolt att jag just lärt mig. Det var på den tiden, då jag hade handskar på mig när jag gjorde pullups. Vid ett tillfälle, när jag är högst upp vid stången i taket, halkar jag med handskarna och tappar fästet. Jag ramlar rakt ner och landar på nacken, och slår huvudet i golvet. Det var en väldigt läskig upplevelse. Jag tappade andan i några sekunder, och blev ganska snurrig. Men klarade mig utan skador.

Men….konsekvensen av denna händelse blev att jag nu är rädd för höjderna i vissa övningar och framför allt de som kräver att måste lita på min egen styrka och hållfasthet. Jag har lagt bort handskarna nu, och har dem bara till skivstångsövningarna. Men jag är ändå skraj, och litar inte alls på mig själv. SÅ….detta ställer ju till det en hel del !

Så, hur får man bort såna typer av huvudspöken ? Jag vet faktiskt inte. Och jag behöver få bort dem….NU !
Jag har ju inlett mitt projekt att, på riktigt, lära mig göra muscle ups….och upptäckte genast att detta var ett stort problem. Jag kommer aldrig att klara en enda MU, om jag inte kommer över min rädsla för att tappa greppet, uppe vid ringarna. Så hur gör jag detta ?

Dagens träningspass:

Styrka/skill:  Squat clean 7-7-7-7-7

Metcon: ”On schedule”
4 varv på tid

20 KB-swings 32/24
200 m löpning

Förvånansvärt nog, så tyckte jag att löpningen var jobbigast. Jag gillar KB swingar, och har nu börjat få in bra teknik och styrka även på 24:orna. Men löpningen förstör ju, som vanligt. När man kommer in efter löpturen, och knappt har någon anda alls kvar, så är det jobbigt att göra vilken övning som helst. Men….jag är ändå nöjd med dagens prestation. Blev ju ändå RX 🙂

Read Full Post »