En riktigt rolig WOD stod på tavlan idag. Fast jag tyckte inte det först när jag såg det. Knees to elbows och toes to bar, har ju inte direkt varit mina starkaste grenar, och just idag var det den första av dem. Och väldigt många varv dessutom.
Okej, men denna dag…trots att jag egentligen inte alls kände för att träna och var väldigt nära på att inte åka till gymet…så hade jag en väldigt positiv inställning och tänkte, att jag kommer att fixa det här galant. Jag har börjat inse att med rätt inställning kommer man långt. Eller, jag brukar ha bra inställning, men jag brukar också bli lite skraj och mjäkig när det är saker jag är dålig på. Men efter mina lyckosamma jumping muscle ups igår, så kände jag mig oövervinnerlig idag 🙂
Jag satte på mig mina fantastiska nya uppfinningar (som inte jag har uppfunnit dock), som hjälper mig från att få såriga händer och kände mig redo. (skriver mer om dessa uppfinningar, längre ner)
3-2-1 GO !!!….å shit vad bra det gick ! Inte så rackarns snabbt kanske, men jag kände att jag hade ett riktigt bra flyt i knees to elbows och jag gjorde den ena efter den andra, utan problem. Och jag nuddade med knäna i armbågarna, varje gång. Det enda som egentligen stoppade farten lite, var flåset. Farten i passet tog på konditionen, och jag var tvungen att hämta andan ibland.
Detta resulterade i att jag fick en sämre tid än alla andra och det kändes såklart inge kul. Blev till och med lite moloken över det…..för det känns ibland som att det alltid är så. Trots att jag känner att jag sliter som ett djur, att jag gör allting rätt, att jag har världens flow….så hamnar jag ofta sist på tavlan.
MEN…..då jag tog upp detta med några idag, så fick jag mig en tankeställare. I dagens WOD fick jag den längsta tiden….men varför ? Jo, för att jag gjorde allting RX. Jag gjorde varje övning exakt som den skulle utföras, vilket många andra inte gjorde…och därför…fick andra snabbare tider än mig. Så jag ska vara stolt över min tid, för att jag har gjort allting korrekt.
Och detta pepp jag fick, var verkligen upplyftande. Då kände jag att jag faktiskt är bra och att jag är duktig. Och att jag väldigt ofta, i alla fall försöker göra övningarna som de ska göras.
Ibland klarar jag det helt, ibland klarar jag några och skalar sen ner, och ibland går det inte alls.
Men huvudsaken att man jobbar hårt och försöker, då spelar tiden inte så stor roll !!
Okej, den här uppfinningen som jag pratade om. Den är helt fantastisk !
Blev introducerad för den av en tjej på gymet, som hittat detta på nätet. Det är alltså ett slags skydd för händerna, från att antingen få blåsor och sår eller att skydda de sår man redan har, när man gör pull-ups, toes to bar, knees to elbows eller andra övningar på stången. Man gör dem själv, det är superenkelt och DET HJÄLPER !!
Man tar alltså elastisk tejp och gör ett slags skydd, som man fäster på fingret via en ögla, och sen tejpar fast runt handleden. Tejpen är tillräckligt mjuk för att inte rucka upp sår som redan finns i händerna, men tillräckligt robust för att inte skapa nya sår. Det är svårt att förklara, så jag lägger till en lite video här, så får ni se hur man gör. Superenkelt att göra. Jag har gjort flera stycken som jag alltid har med mig till gymet. Det har räddat mig varje gång vi gjort stång-övningar.
Å här är mina som jag har gjort…
Så….efter de senaste dagarnas träning, kan jag bara konstatera att jag bara blir bättre och bättre hela tiden !! 🙂
Lämna en kommentar