I helgen firade vi mamma, som fyller 60 år. Vi bjöd henne till Häringe slott…3-rätters middag, övernattning och mysig frukost på verandan!
Vi kom dit lite tidigare, så vi kunde avnjuta lite afternoon tea med tilltugg (3 våningsfat med snittar och bakelser).
Det var superfint, med stor pool som utsikt. Tyvärr för kallt för att bada.
Men det blev lite fika och ett par drinkar i alla fall.
Sen tog vi en liten rundvandring i slottets alla rum. Var väldigt förvånad över den annorlunda inredning de hade där. Kungliga soffor och speglar blandat med nutida fotografiska tavlor och knallrosa moderna fotöljer…..
Underbart !
Sen blev det en ljuvlig middag. Lax till förrätt, fantastiskt gott lamm till huvudrätt och nån smörkaksbakelse med grädde och bär, till efterrätt. Ååhh, åt ihjäl mig !
Sen blev det en tur upp tillbaren, i stora salen.
Och vad som hände sen….OMG !!!
Vi satt där i salongen och drack vårt vin och tog lite kort…..som denna typ..
Ser ni tavlan bakom mig, till vänster? Blicken från den där kvinnan gav oss alla rysningar. Den kändes liksom spöklik när man tittade i ögonen.
Så började de andra gästerna att avta, en efter en och till sist var det bara vi kvar. (och servitrisen)
Och då….
Som på ett fingerknäpp, blev det helt bäcksvart! Och samtidigt som allt i hela slottet slocknade, så smällde dörren till salongen, igen med en dundersmäll.
Jag blev så rädd att jag nästan gjorde på mig! Brorsan fick tända lampan på sin mobil så att den vettskrämda servitrisen kunde tända ljusstaken. Stackaren skakade som ett asplöv. Som mig !!
Jag insisterade på att vi skulle gå till våra rum. De läbbiga tavlorna gjorde mig illa till mods…även fast jag inte såg dem.
Vi lyckades ta oss till vår flygel, trots mörkret, och fann att strömmen var borta även där. Men jag var bara glad att vara ute ur slottet !!
Skraja som om vi just blivit skrämda av spöken (vilket jag är övertygad om att vi blev) försökte vi sova så gott vi kunde. Å prick kl 00, slog strömmen på igen! Creepy !!!!!!
Vi kom levande därifrån och det var nog ett 60-års firande mamma sent kommer att glömma 🙂
Vardagsmamman 